Åkte in på akuten igår afton efter det att lill-tjejen fått tyngre med andningen och blivit allt slöare. Slutade med ett rum på barn och observation över natten med täta inhaleringar. Som tur var vaknade hon upp som en helt ny människa och vi fick åka hem under dagen. Skönt att vi åkte in igår och inte väntade till idag så det skulle ha hunnit bli värre. Hon ska nu få prova en annan medicin som hon ska ta dagligen då pulmicorten inte verkar ha tillräcklig verkan. Enda problemet är att man vet juh inte om den nya medicinen har nån verkan förrän nästa gång hon blir förkyld. Men men bara tiden kan avgöra.
Man känner sig ibland som en hypokondriker-mamma, speciellt när nästan alla börjar känna igen lilla fröken. Men hittills har vi då aldrig fått kalla handen och att dom sagt att vi åkt in i onödan så det känns oxå bra. Även om det absolut skönaste skulle vara att slippa dessa lassa besök, för sjukhus är inte riktigt min starka sida. Men Ronja är då så duktig och hon vet i stort sett vad som gäller. Sträcker fram fingret när dom ska kolla syresättningen, drar upp tröjan då dom ska lyssna på lungorna...hur lyckas dom memorera sånt?!
Vaknar hon med samma fart imårn som hon haft idag så blir det till att fara till förskolan, iaf för en stund så hon får springa av sig lite. Börjar själv ha lite problema tt hinna med i hennes tempo :)
Lill hjärtat då!
SvaraRaderaJa visst går mammahjärtat i bitar när de små liven är sjuka, skönt att hon börjar vara piggare =)