Man hinner vara hemma i max en timme och hinner på den tiden få besked om två dödsfall. Trevligare kvällar har man vart med om men helt klart värre oxå. Ena beskedet var väl mer eller mindre väntat.
Lillans gammelfarmor har gått vidare. Denna söta lilla tant skulle iår ha fyllt 94 år, så hon har kämpat på bra. Alltid med humöret på topp och fräckheten i behåll. Jag minns så väl första gången jag träffade henne. Var hos svärfar på middag och alla stannade som upp på bron men jag gick in istället. Väl i hallen står där en liten kvinna och hon uttrycker att dom där jävlarna där ute bara lämnat henne och nu var det upp till mig att ta av henne jackan. Sagt och gjort, jag hjälper henne med jackan och följer henne in i köket och får henne till en stol. Hon pratar för glada livet om allt och inget och mitt i allt tystnar hon, tittar på mig och frågar vem jag är?! Jag förklarar och säger även att det inte är konstigt att hon inte känner igen mig eftersom vi aldrig setts tidigare. Tanten drar en lättnad suck och säger sen : Men du vilken tur, här trodde jag att hjärnspånet hade rostat ihop. Gammelfarmor i ett nötskal visade det sig med tiden. Hon kommer att vara saknad men det kommer säkerligen alltid att leva kvar historier om denna fräcka lilla dam.Vila i frid May
Dödsbesked nr 2 var helt oväntat. En gammal bekant till mina föräldrar och jag skulle väl tippa på att han vart kring 60 år gammal. Cancer är en sjukdom som tar alldeles för många oskyldiga liv här i världen. 2002 förlorade denna familj en dotter på Bali i bombningarna där. Och nu drygt 9 år senare går pappan i familjen vidare. Vart ligger rättvisan i det? Mina tankar är helt klart med kvarvarande i familjen. Vila i frid Ernst.
Vad tråkigt...Tänker på er!
SvaraRadera