Gjorde en fin liten vurpa i trappen igår kväll. Sixten (katten) ville prompt ut så jag skulle bara...
Gick lite fort i kurvan och jag tappad fotfästet. Konstaterade till sambon att det gick bra. Jag hann juh fånga mig själv i ledstången. Å över lag gick det faktiskt jätte bra. Upptäckte sen att jag brutit en nagel...och jag brukar inte klaga över sånt. (ja ibland kan jag ironiskt säga det) Men den här gången kändes det. Har idag beslutsångest om biten ska sitta kvar eller om jag ska försöka rycka den. Tiden får avgöra :) Skulle ha gjort det direkt igår då jag var på väg, men sambon hindrade mig. För juh längre man väntar desto ondare kommer det säkert att ta. Om jag får inbilla mig :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar